Behandlingar

Såvitt jag har förstått går kronisk uretrit inte att bota helt—men det går att lindra symptomen. Under åren har jag gått hos flera olika urologer—och alla har lite olika filosofier.

Följande hör till de vanligaste behandlingarna:

 

Textruta: Medicinska/Läkemedel:

Cortison lokalt i urinröret. Här finns olika skolor. En del anser att man ska ’chocka’ kroppen genom att ge täta behandlingar under en period när man är akut dålig, dvs flera ggr i veckan för att sedan trappa ner. Andra anser att det räcker med en behandling varannan eller var tredje vecka i ett initialt skede. 
Ibland kan det sedan räcka med en behandling för att få ett ’skov’ att lugna ner sig.
	Det finns också olika typer av cortison. Den vanligaste är av typ I (Terakortil), men jag vet att man på vissa ställen använder cortison av typ II och t o m  av typ IV (Dermovat).
Ofta passar man på att vidga/massera urinröret samtidigt som man lägger in cortison. Behandlingen kallas sondering.
Det vanligaste är att man får denna behandling av sin urolog, gynekolog eller uroterapeut. Det finns olika skolor för HUR man lägger in cortisonet. En del använder s k hegarstift som man för in i urinröret, andra sprutar bara rakt in... 
Det finns även läkare som förordar att man ska kunna behandla sig själv. Något som jag inte prövat.
Vid akuta problem kan ett alternativ vara att ta en dos Betapred, dvs cortison oralt. 
Silverklorid in i urinblåsan—kan lindra temporärt
Antiinflammatorisk medicin—för att dämpa inflammationen. Ofta är det läkemedlet kombinerat med smärtlindring. 
Läkemedel mot trängningarna—samma som används mot överaktiv blåsa. Finns flera olika på marknaden
Kramplösande läkemedel—när kramperna är för starka (t ex alfablockerare)
Extra smärtlindring—att ta till när eldklotet i underlivet är för starkt
Lokalt Östrogen—vaginalt. Framförallt viktigt när man är lite äldre.
Gepan—installation i urinblåsan. Gepan är en pH-neutral, steril lösning som innehåller kondroitinsulfat (0,2%), en naturlig del av det skyddande lagret av urinblåsan. Tyvärr anser Läkemedelsverket inte Gepan vara ett läkemedel och det omfattas därför inte av högkostnadsskyddet. 

Jag har testat samtliga av ovanstående—i en eller flera olika former. För tillfället äter jag dagligen ett anti-inflammatoriskt läkemedel, ett kramplösande, tar östrogen lokalt 2 ggr i veckan, har ett receptbelagt smärtlindrande läkemedel som jag tar vid behov, och får cortison (typ IV)  lokalt i urinröret när jag haft en längre dålig period, samt tar cortison oralt vid akuta smärtor (brukar bli max en gång/månad).

Smärtlindrande—applicerat direkt på urinrörsmynningen (Xylocain, Ovesterin eller Hydrocortison brukar användas)
	Har inte testat detta själv, men har fått tipset från flera kvinnor
Antibiotika— flera har berättat för mig att dom blir hjälpta av t ex Furadantin, Trimetoprim, Selexid, men det biter inte på mig. 
Repadina Plus—är en hormonfri Vagitorie. Fick tipset från en kvinna som inte tålde Vagifem. (vet inte om det räknas till läkemedel eller hälsokost…..)

Textruta: Bäckenbottenträning av olika slag — för att bemöta och dämpa kramper:

Knipövningar—effektivast lär vara att knipa ’stjärtmusklerna’
Att stå en längre stund på tårna lär vara en bra övning för att slappna av i underlivet

Ta kontakt med en sjukgymnast eller uroterapeut för att få hjälp med bra övningar.
Textruta: Akupunktur:

Jag har fått flera rapporter om att kinesisk akupunktur mer eller mindre kan bota en uretrit, eller åtminstone lindra ordentligt..
Jag har testat själv, under sommaren –09. Fick nio behandlingar, nio dagar i rad, av en kvinnlig kinesisk akupunktör/läkare. Omfattande behandlingar med nålar över i princip hela kroppen, elektrisk stimulans på flera av nålarna samt värmelampa över underlivet (både på ryggsidan och framsidan). 
Efter fyra dagar var jag helt bra!!  Efter åtta dagar var jag dålig igen!! Sedan gav jag upp. Jag vet att jag kanske borde ge det en chans till men än har det inte blivit av.


Zonterapi är det några som berättat om. Det har gett dom lindring.
Textruta: Annat:

Värme: vetekuddar, värmedyna (finns både sådana som drivs elektriskt och sådana som ’skakas’ igång (Clas Olsson), mamelucker på vintern, TNS (brukar gå att låna/hyra på Vårdcentraler)
	En kvinna berättar att hon brukar klippa till små lappar—i storleken av en ordinär 	binda—av vanligt fleece-tyg och lägger en sådan inuti trosan, närmast urinröret när 	hon går ut i kylan. Då håller hon definitivt urinröret varmt.
Ljus: det finns en liten maskin (eller apparat) som ger LED ljus i stark koncentration och detta ljus kan lindra smärta och inflammationer.
	Mer info finns på www.pharmalight.se
	(jag har inte testat detta själv, men fått tipset från en uretrit-kvinna)
Mental träning: att aktivt jobba på att slappna av i underlivet, försöka tänka bort smärtan, aktivera sig med annat för att få bort fokus från kroppen, att inte ge efter för första trängningsimpulsen. Allt detta jobbar jag med. Ibland fungerar det. Ibland inte.
Textruta: Mat & Dryck:

Det finns olika teorier om vad man bör undvika.
För egen del har jag lärt mig att rå och rökt mat (kött & fisk) ska jag undvika. Men—jag har också kommit på att så snart det rökta köttet (eller fisken) blir tillagad (upphettad) då går det bra. M a o stekt bacon går jättebra att äta, men inte kall rökt skinka. 

Jag tror att det är väldigt individuellt vad man tål eller inte tål. Man får helt enkelt testa sig fram. Vara observant och själv komma underfund med om det är något som den egna kroppen reagerar negativt på.
Ett exempel: en kvinna skrev till mig att man ska undvika socker, en annan kvinna skrev att hon blev dålig så fort hon slutade äta socker….
Men här kommer en lista över sådant som andra berättat för mig att man kanske ska undvika:
Kaffe, te
Vin (alkohol generellt)
Socker
Syra i mat
Rött kött
Rökt kött & fisk
Kött—helt och hållet
Rå vitlök
Chili
Räkor
Paprika

På en amerikansk webbsida som heter: Urethral Syndrome: Treatment & Medication finns en ännu längre lista över sådant som man bör undvika om man vill undvika att irritera urinvägarna. 

BRA MAT:

Fick ett mail med följande info:
’’Apropå vad man inte ska äta så fick jag tips från min akupunktör över vad man SKA äta. 
Dit hör endive-sallad och det är som godis för mig! Aubergine, rödkål, adukibönor, var annat som var basiskt och bra.’’  Blåbär kan också rekommenderas. 
Kolhydratfri kost är ett tips som kommit in.
Har också fått tipset att äta några jordgubbar vid trängningsproblem. Rådet var att alltid ha frysta jordgubbar hemma och ta ett par vid behov. (har inte testat detta själv än)

Jag tar gärna emot fler tips på vad som är BRA att äta när man har uretrit……... 

På ovan nämnda webbsida står följande, kloka, text:

The goal of treatment in urethral syndrome is to relieve the discomfort and urinary frequency. This often involves a trial-and-error approach, involving behavioral, dietary, and medical therapy. The urologist must gain the confidence of these patients and should provide assurance and encouragement throughout therapy.

Tyvärr har nog inte alla läkare I vårt land läst denna text—för inte är det så här vi blir bemötta. I alla fall inte enligt många av de mail som jag fått från kvinnor runt om i Sverige.

I Sverige har man av någon anledning beslutat att kvinnors urinvägsproblem ska hanteras av gynekologer.  Och Urethral Pain Syndrome finns inte med inom allmänläkarutbildningen. Vilket innebär att Vårdcentraler och allmänläkarmottagningar för det mesta inte vet om att det finns—utan så fort en kvinna kommer till VC med urinvägsproblem så förutsätts urinvägsinfektion—även när man inte hittar några bakterier—och antibiotika skrivs ut. Ofta om och om igen.

 

Generellt kan man nog säga att det är svårt att peka på en enskild behandling som fungerar bra på alla.

 

Eftersom orsaken till uretrit kan variera, och symptomen kan variera, så är våra kroppar olika mottagliga för olika behandlingar. Man får helt enkelt hoppas att man får en läkare som det går att diskutera med och som kan testa olika behandlingar—så att man hittar det som passar bäst för just mig.

 

Men det är nog denna variation i symptombilder och orsaker som gör att många läkare står lite handfallna. Dom vet helt enkelt inte vad dom ska göra. Det finns inga bra råd och anvisningar i några böcker.

 

Och—det forskas alldeles för lite—i princip inte alls.