Du är inte ensam

Jag har levt med  kronisk  Uretrit i 30 år. Jag vill gärna dela med mig av mitt liv för att kanske skänka någon eller några av våra uretritväninnor lite hopp om att det ändå kan bli bättre.

 

Jag hade aldrig i min ungdom haft urinvägsinfektion eller några besvär från underlivet. När jag var ca 24 år sökte jag en privatgynekolog för att jag då fick svampinfektion. Kort därefter fick jag en vanlig urinvägsinfektion som behandlades med antibiotika men bara en vecka. Kort därefter fick jag åter en kraftig urinvägsinfektion som också gick upp i njurarna o blev Njurbäckeninflammation.

Så började helvetet.

Korta behandlingar med antibiotika sen svampinfektioner o sen urinvägsinfektioner antibiotika o så där höll det på som en ond cirkel.

Men besvären övergick mera till värk o sveda i underlivet. Jag sa till min doktor att det är något annat som är fel det känns inte som en vanlig urinvägsinfektion. Jo då, sa han, det är det, o så mera antibiotika. Jag var aldrig besvärsfri. Jag sa flera gånger att det är något fel.

 

Under samma period började också min sambo o jag att tänka på att vi ville ha barn. Men jag var aldrig besvärsfri från svedan o värken så det var bara en plåga med samliv. Alla andra fick barn o jag fick bara infektion på infektion. Jag tjatade o bönade o bad att doktorn skulle skriva en remiss till kvinnokliniken (för på den tiden var man tvungen att ha det för att få komma dit) för att jag skulle få göra en Cystoskopi.

”Nu får du väl ge dig’ sa han ’det här är ju bara nåt du har fått för dig o det har visst gått på psyket på dig du tror väl inte att det ska bli bättre om de ska gå upp med ett vasst instrument o då blir det ju ännu mera irriterat. Nej, det är bara penicillin som hjälper’.

 

Jag kände mig helt maktlöst o orkade inte protestera. Men min pojkvän, numera man, var ett  stort stöd för mig. Han sa till mig att jag skulle ringa till kvinnokliniken o höra vad de sa och det gjorde jag. De sa bara att du måste ha en remiss för att få komma hit. Men du behöver göra en Cytoskopi om du har det så besvärligt. Då blev min pojkvän galen följde med in nästa gång jag var på besök o sa till honom att nu skriver du en remiss annars ska jag anmäla dig.

Äntligen!

Jag fick sen en tid hos en chefsgynekolog som var känd för att vara en riktig arrogant typ Han behandlade mig som skit för i min journal stod det nämligen att jag var ett psykfall mer el mindre o hittade på en massa för att få uppmärksamhet.

Den undersökningen glömmer jag aldrig för det gjorde så fruktansvärt ont o jag grät o skrek hela tiden. Men efter bara några minuter tystnade min doktor o så sa han – ’men kära vän!! Du har ju hela urinröret fullt med varkulor. Jag har aldrig sett något liknande’.

 

Sen den dagen blev vi vänner jag o den doktorn. Jag fick åka på 25 lokaluretritbehandlingar där han klämde ut var o spolade silverklorid o sen blev jag tvungen att dessutom äta tunga doser med Vibramycin. Det var en sådan smärta efter varje behandling jag kunde inte sitta fick ligga i baksätet hem o när jag skulle kissa skrek jag bara rätt ut. Vilken lättnad att få bort det! Nu kunde jag börja leva igen. Skulle egentligen anmält den där privatgynekologen som hade förstört mitt liv för jag levde med detta i nästan 5 år! Jag fattar inte nu efteråt att jag inte försökte hitta någon annan doktor men man orkar ju inte så är det bara o han fick mig att tro att jag blivit lite smått galen….

Följden blev att jag fick ärrbildningar i urinröret och är därmed hur känslig som helst för infektion o inflammation. Så det blev kroniskt med mina besvär. Men när jag var gravid o fick mitt första barn var jag nästan besvärsfri sen kom det tillbaka igen. Nästa graviditet o efter detta var det ingen skillnad. Jag drabbades också av reumatism och har fått veta att inflammation i urinröret ofta hör ihop med detta. Muskler o senfästen kring urinröret inflammeras. Nu har jag glesare mellan mina uretritskov och har inte lika besvärligt som när jag var yngre men det finns där o ligger o lurar. Behövs bara att jag blir lite kall om fötter el rygg så kommer det som ett brev på posten. Värken svedan kramp o trängningar.

Något som dock hjälpt mig en del är att dricka en brustablett Tranbärs vitaminer varje kväll och att även dricka Tranbärsjuice om jag känner att något är på gång .Jag har som sagt levt med detta i så många år o vet att det går. Men det är verkligen dags att det  forskas på detta tabu ämne för  visst måste man ju kunna hitta hjälp även för detta som är en sån plåga och ett sådant stort  tyst handikapp för så många kvinnor. Man forskar ju på allt annat varför inte på detta?

Det är viktigt att du som patient verkligen försöker stå på dig så att du får rätt behandling från början. Jag orkade inte men visste inte att det fanns något som kallades för Uretrit ens en gång. Nu har jag en underbar doktor som sagt till mig att genast ta kontakt så fort jag får symptom så att jag får lokalbehandlingar snabbt och på så vis förhindrar att inflammationen sprider ut sig i urinröret.

Så stå på er kära vänner o kräv eran rätt till hjälp!

 

<——- Tillbaka